Här är min första häst; Busan. (På bilden tävlar Busan dressyr med Johan Dolling). Jag och min syster fick henne i julklapp 1988, när Busan var 2 år. Jag var 12 år, hade ridit på ridskola i 5 år, och ansåg mig vara rätt bra på att rida... Vi började med att köra Busan, och Busan var en liten odåga. Favoriten var att lägga sig ner med släden och försöka rulla varje gång det var nysnö... Suck. En annan rolig övning enligt Busan var att kasta sig in på terrängstigen vi hade byggt med fasta hinder. Att hoppa fasta hinder med vagn är inte något jag rekommenderar. Men Busan hade kul, när jag fick spänna loss henne mitt i skogen och leda hem henne och vagnen (med märklig form på hjulen...) Busan har även provat att sticka iväg med släden och ta infarten för snävt, så att släden tippade och jag hamnade under släden (som en snigel typ). Sommaren efter fyllde Busan 3 år, och jag skulle rida in henne... Jag tillbringade den mesta tiden på marken, täckt av barr och skrubbsår. Busan var helt fenomenal på att sticka iväg i full fart, pallnita med huvudet mellan frambenen, och bocka in mig i skogen. Sedan sprang hon hem till stallet och slickade alla kraftfoderhinkarna så snabbt hon kunde, innan jag kom linkande hem... Busan blev visserligen mer och mer samarbetsvillig med tiden, men Shettisar är ett släkte för sig... Lilla Busan har lärt mig mycket om hästar, särskilt när jag började träna henne med NH. Tyckte Busan var väldigt lydig då, hon hade ju hunnit bli lite till åren, och gjorde alltid som man sa, men insåg snabbt att Busan hela tiden markerade att hon var överlägsen i rang. Sa jag stanna så stannade hon alltid, men med ett steg extra eller liknande, så att hon demonstrerade vem som hade den egentliga ledarrollen... Så jag har blivit väldigt bra på kroppsspråk av Busan... Just nu bor Busan hos Maja och Sofia, som rider, kör och pysslar med henne. För tyvärr växer man ju ur Shettisar. Jag växte ur Busan som 14-åring, när jag av någon anledning växte en decimeter på en sommar. Min lyllo- aktiga syster däremot, kan fortfarande rida B-ponny hon... Generna är bra orättvisa ibland =)

Här kommer bilder på två av mina pållar; Mulle och Glasse. Mulle heter egentligen Watt och är ett russ född 1993. Hittade honom till ridskolan, men när han väl kom upp visade han sig vara oinriden... Dessa hästhandlare är roliga dom... Så jag köpte Mulle och min syster red in honom och han tävlades. Så såldes han till Linnéa som tävlade dressyr några år. När hon växte ur honom så köpte jag tillbaka honom igen. Mulle var travponny innan han kom till hästhandlaren, och har fått en hel del stryk där. Inga namn på ägaren (kallas väl förtal tyvärr), men vissa ska inte ha häst! Glasse är en varmblodstravare född 1992. Har tävlat lite hoppning och så... Mycket trevlig i dressyren, framförallt är han oerhört lättriden i alla gångarter, och tar mycket fina fattningar. Ska försöka få in bilder på alla pållarna. Både Mulle och Glasse är utlånade till Norra Umeå RF för tillfället.